king of spain

Don't be tardy for the party

Igår var jag och fina S på hockey, kikade in Strömsund vs Sveg. Sist jag var på en hockeymatch är nog någon gång på högstadiet. Vi brukade spana in de snygga grabbarna och vara allmänt fjortis som man är i den åldern. Gårdagen var skitkul, det var bra att göra något nytt och bryta vardagens slentrian.

Ikväll blir det middag och vin med några vänner, känns också som en hit! Har ju insett att nu när ena bästis flyttat, så måste jag anstränga mig lite om jag ska träffa folk, haha! Var som lättsamt förut att gå tvärs över parkeringen och veta att det var massa folk där, nu får jag bjuda in dom eller mig själv om det ska bli någon socializing. Det är väl bra antar jag, att jag äntligen måste visa framfötterna och make an effort för att att vara med mina vänner. Är en himla enstöring, men gillar ju alla mina fina vänner! Alla ni som känt mig ett tag vet ju att jag är sämst på att höra av mig, har alltid varit och har gjort hundratals försök att ändra det. Det brukar dock inte gå så bra, jag blir så lätt fast i min egen lilla bubbla. 

Så ett tidigt nyårslöfte är att göra ett sista försök att försöka bli bättre på att visa mina vänner att jag uppskattar dem och trivs i deras sällskap. Känns tragiskt att man oftast bara träffas när det vankas alkohol, för tusan vi kan väl ha kul ändå? Sedan är det ju givetvis så att vi allihop har jobb, skola osv så det är fullt upp på veckan.. men en liten stund borde man ju ha ork till?

Jaja, jag hoppas ni alla får en riktigt trevlig helg, det tänker jag ha! 

at least not today

Det är lätt att fastna  i grubblerier, speciellt nu på hösten när det är mörkt ute och vi ensamma själar sitter och trycker i våra hem. Har för mig att någon sagt något i stil med att isolation är dåligt sällskap för då vandrar tanken för långt. Poängen var att om du är för introspektiv så ledde det bara till negativa tankegångar.

Jag är en typisk grubblare. Jag tror jag skrivit om det förut? Jag kan sitta och tänka tillbaka på händelser som skedde för 7 år sen och önska att jag handlat annorlunda. Jag samlar på erfarenheter, jag är impulsiv och blir ibland helt galen av livsglädje och gör massa tokiga saker. Ibland ångrar jag dem redan när jag gör dem, ibland dagen efter och ibland något år efter. Det kommer dock alltid en dag när jag kan skratta åt det eller känna att jag lärt mig något av det. Skratta åt mina misstag, mina tokiga infall och mina naiva tankar om livet.

För så är det att leva, förhoppningsvis så växer vi och utvecklas som människor. Så visst, jag kan ångra lite av allt tokigt jag gjort men är glad att jag gjort det ändå. För allt det tokiga, allt det pinsamma, svåra och ibland rent idiotiska jag gjort är det som gjort mig till mig. Jag är Sandra Doberck för fan! Den allra bästa Sandra Doberck som finns i hela jävla världen.

Något som gör mig glad är att jag förhoppningsvis har 50 år kvar att leva. FEMTIO JÄVLA ÅR där jag kan leva rövare, älska så hjärtat växer sig urstarkt, fnittra med bästa vänner, ha diskussioner om strängteori och oändlighet med finaste bittraste mannen, träffa fina människor som krossar mitt hjärta, resa till jordens alla hörn med bästis E och åka på bilfärder med skumma människor och kanske, kanske återigen visa röven för alla som sitter på Mc Donalds vid Stortorget tillsammans med en extremt fin flata till vän.

EDIT: Det här var innan duckface-posen kom, hatar bara att le på kort så har alltid gjort grimaser istället. För då gör det ju inget om man ser ful ut, är som tillåtet, haha! Sedan att min dåvarande pojkvän tyckte jag var adorable när jag gjorde så kan ju ha bidragit lite också, hehe!

anakoret

Avskildhet, ensamhet, avstängdhet, tillbakadragenhet, stillhet.

Enstöring, ensam person, enslig, eremit, osällskaplig människa, särling.

Ensam, allena, övergiven, utan sällskap, solokvist, avskild, solitär, unik, lämnad åt sitt öde.

Sällskap, samvaro, gemenskap, kamrat, följeslagare, partner, moatjé.

Att vara enslig behöver inte betyda att man är ensam. Är jag en särling för att jag trivs bra i min ensamhet? Jag känner mig sällan övergiven trots att jag är allena. Min avskildhet, min avsaknad av samvaro är självvald. Jag har tänkt mycket på det här då flera uttryckt en undran eller önskan om att jag också "borde skaffa någon", för min förra partner har ju någon. Ja, det har hen och jag tycker det är fantastiskt att hen kan vara lycklig.

Men jag är inte redo för att dela mitt liv med någon igen, jag är inte redo för att älska någon igen. Detta har absolut inget med mitt förra förhållande att göra. Det är helt enkelt så att jag vill komma underfund med vem jag är, innan jag ger mig in på att försöka lära känna någon annan. Det faktum att jag inte träffat någon extraordinär människa har ju även en viss påverkan, haha. Jag längtar efter himlastormande kärlek igen, men inte nu. Så nej, jag letar inte efter en partner och jag tänker inte göra det för att underlätta för er.

Jag trivs bra med mitt liv som det är nu. Jag trivs med att bo själv med mina fina små katter. Jag trivs med att kunna läsa hela natten om jag vill, för ingen störs av min lampa. Jag trivs med att äta vad jag vill, diska när jag vill och springa omkring halvnaken om jag vill. Jag är nöjd. De få gånger jag vill ha sällskap har jag alltid mina fina vänner och min familj - så det går aldrig någon nöd på mig. Mitt liv är bra precis som det är.

i ett hus vid skogens slut

Nästan all min tid spenderas med drömmar om framtiden.

Drömmar om ett hem, en trygg plats att vara.

Drömmar om ett rikare liv.

Sommaren har grönska